Jag har många vänner som är falska, och då menar jag inte på det sättet att dom back-stabar en och går bakom ens rygg. Utan jag menar vänner som är falska och inte är sig själva. Vänner som söker empati för minsta lilla. Jag har altid varit en tjej som håller allt inom sig. Berättar inte när något är fel eller när exempelvis något sårar en. Men dessa vänner som jag nu pratar om, de påstår sig vara exakt likadana men jag skulle tippa på att jag minst fem gånger varje dag få höra klagomål på att de har ont eller att de på något sätt inte duger. Självklart tycker jag det är fruktansvärt att höra av vänner som man älskar, att de inte kan älska sig själva. Men man hör också när det de säger är fake. Detta gör mig irriterad och som tidigare nämnt så håller jag saker inom mig och jag skulle aldrig ens komma på tanken att berätta detta för dem. 

Det finns säkert de som nu tycker jag är helt dum i huvudet. De som tycker att jag bara är otacksam för mina vänner. Och de har väl delvis rätt i detta, men efter att höra klagomål i behov av empati dag in och dag ut, får en att tröttna. Eftersom man märker på sina vänner att de bara säger saker för uppmärksamhetens skull så börjar man undra varför osv. Och man lägger dit liksom i en egen liten ryggsäck som bara blir tyngre och tyngre. Jag vill inte vara den person som är en dålig vän och mår mina vänner dåligt så vill jag hjälpa dom. Men när man ser att det är fake, vad ska man egentligen göra då?